Jag satt på min favoritgren, välkamouflerad, helt skyddad av de daggbeklädda blad som jag kommit att älska...när det hände! Jag såg en kameleont närma sig min gren och efter några timmar hade den nästan nått ända fram till mitt lövverk. Jag fortsatte spana...och då insåg jag att det var en hane, den snyggaste hannen jag någonsin sett! Hans blåa, skimrande fjäll fick min annars så kallblodiga kropp att genast kännas litet varmare. Värmen blev allt intensivare och kändes snart som en hetta från kinderna ända ut i svanstippen. Plötsligt tvärnitade han och stirrade rakt på mig. Jag blev helt paff av hans hastiga upptäckt av mig och gav honom ett fånigt litet leende. Men i hans ögon såg jag en skräck som jag aldrig någonsin sett förut...han började långsamt rygga tillbaka för att sedan tvärvända och springa. Efter tjugo minuter var han bara en blå prick vid grenens bas och efter ytterligare trettio var han helt försvunnen. Kvar var jag där, röd av skam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar